Mattias Alkberg AnarkistPå Anarkist cementerar Mattias Alkberg sin position som samtidens främsta svenska låt- och textskrivare och det blir ännu tydligare när man tar del av den hundrasidiga boken som följer med skivan och som innehåller essäer, texter och artiklar han skrivit genom åren. Graveyard Hisingen Blues Det fullkomligt dryper av finurliga melodislingor varvat över […][...]

Vånna inget Allvar Titelspåret från plattan som utan tvekan gått absolut varmast på skivtallriken det senaste halvåret är inget mindre än en klockren punkrockdänga med mycket hjärta och smärta. (Tomas Lundström) PJ Harvey The Last Living Rose Vi får se en soldats minnesbilder av det saknade hemlandet England. Men det är inte frågan om nationalistisk […][...]

Sarah Riedel gör en så naturlig tolkning av Cornelis i Cornelis vs Riedel att närminnet misslyckades med att höra att det var hon som sjöng Rosenblad, rosenblad och En visa om ett roseblad. I december släppte hon debutskivan med Common Creature, ett band hon har ihop med Joonas Kuusisto Vilket är årets album? Palaver med […][...]

Rosenblad, Rosenblad / Allting är maskerad / Allting är ingenting sjunger Sarah Riedel och det känns så välbekant. Precis som hemma. Och det fortsätter likadant. Det låter naturligt, men ändå ovant. Det är så tydligt Cornelis, men ändå inte det jag hört så många gånger förut. Cornelis utan Cornelis. I Visa om ett rosenblad och […][...]

Berättelsen om Nicolai Dunger är den om mannen med gitarren som strövar omkring för att leta efter sångerna att berätta. Att det då, i berättelsen om Ballad of This Land, förtydligas att han gått i exil och vandrat omkring i den Irländska myllan känns bara konstigt. Tautologiskt. Det är klart han gjort det. Han skyller […][...]

Konsertvåren 2011 börjar bra i Göteborg. Häromdagen blev det klart att Jason Lytle gör en solospelning på Pusterviksbaren nästa söndag, när han ändå är här och jobbar med vännerna i Division of Laura Lee. Klart sedan lite längre är att Jonny, som det har pratats så länge om, äntligen visar att de finns på riktigt. […][...]

Jag har alltid tyckt Nicolai Dunger är en väldigt sympatisk artist. En artist jag gillar på avstånd, men inte riktigt lyssnar på. Han har varit lite för vän eller för storvulen, lite för mycket. För mycket för mig. Men för några år sedan hittade han helt rätt. Han gjorde tre skivor (2005, 2006 och 2007) […][...]

Igår eftermiddag undrade Patrik om vi inte hade glömt göra en månadssammanfattning. Det hade vi ju. September, världens bästa månad, hade passerat innan vi hann ropa ”Girls!”. Men material till en lista saknades inte. Nicolai Dunger Can You? (låt) Nicolai Dunger återanvänder A Taste of Ra i eget namn. Bäst på nya skivan såklart. (Karulus […][...]

Bengt Berger Beches Brew Country & Eastern Avstampet sker från jazzen, men Bengt musik slutar i något betydligt mer experimentellt. Myspace Slaraffenland Slaraffenland Rumraket/Playground Pop från Köpenhamn som eftersöker ett öppet sinne. Myspace Marduk Wormwood Regain Records Alltid lika välkommet i dessa tider. Myspace Abandon The Dead End Black Star Foundation/Sound Pollution Doom/sludge i en […][...]

När Nina Persson släppte första A Camp-skivan tyckte jag den lät som en ventil. Som: om jag inte gör det här nu kommer jag implodera. Inte så mycket i uttryck som i nerv. Nu nästan ett decennium senare låter det helt annorlunda av A Camp. Det låter så mycket mer … vuxet. Förra gången var […][...]