Det var längesedan jag fick den här positiva, glada känslan av svensk hiphop. Jag brukar mest bli provocerad av de styltiga rimmen, stora komplexen och tråkiga produktionerna. Det är liksom mest skönt att de irriterande hobbygangstrarna – som kommer i olika färger och format, vissa är piratkopior av amerikanska förebilder, andra rättvisemärkta med sprayfärg på […][...]