”You come here looking for some essential truth about the south or some spiritual revelation. You're not gonna find it, unless by accident or by grace.” Jim White kastar in en 150-kilos betong-Jesus i bakluckan på en handmålad Chevy Impala och ger sig ut för att hitta den amerikanska söderns själ. Den själ han vänt […][...]

Jag borde egentligen gå ner i spagat av lycka över Arch Enemy. Blanda death metal med melodiska heavy metal-gitarrer, en tjej som growlar och gör det hela musikaliskt och produktionsmässigt oklanderligt. Nu är det tyvärr inte så. Även om jag tycker att ”Doomsday Machine” är det bästa jag har hört från gänget hittills. Från början […][...]

Vågen av nya metalband som dykt upp under den tvivelaktiga flaggan New Wave of American Heavy Metal har hittills inte träffat speciellt rätt. Chimaira har inte heller pockat på någon vidare uppmärksamhet, mest för att jag betraktat Roadrunner som ett mer eller mindre trist bolag som verkligen gått ner sig. Den senaste tiden har ändrat […][...]

Kalla mig infantil, men anledningen till att ”Angelwhore” lockade var titeln. ”Angelwhore”. Tankarna gled iväg mot sluskig tvåtaktsdöds med sväng a la Deathwitch. Nu var så inte fallet, men icke desto mindre går skivan hem. Desaster har släppt fyra plattor före den här, men bandet var ändå helt okänt för mig. Det faktum att Metal […][...]

Det gnälls på att varje gång Iron Maiden släpper ett nytt studioalbum så kommer det även ett livealbum och en DVD. Så även denna gång. Men är det så jävla konstigt? Varje gång de spelar här i Svedala, vare sig det är i direktsändning eller inte, så är mediadrevet enormt och lovorden vet inga gränser. […][...]

Jag måste säga att jag tycker att Juliette & the Licks har fått oförkänt mycket skit. I samband med konserterna i augusti konstaterades det överallt saker i stil med ”bra konsert om man slapp musiken”, som DN skrev om jag inte minns fel. Andra har klämt till med att musiken hade varit spännande för tio […][...]

Sedan Jigga tog över på Def Jam har han kontrakterat unga tjejer med en sådan frenesi att man börjar fundera över vad det där senaste bråket med R Kelly egentligen handlade om. Rihanna är sjutton år ung och ligger bakom en av årets mest envetna radioplågor ”Pon de Replay” (som i det energiska handklappet påminner […][...]