”Alternativ hiphop”. Ja, så beskrev jag Hultsfredspasset som upptog större delen av mitt schema idag, när någon frågade. Alternativ hiphop. Jodå. Nog var det alternativt alltid. Tyvärr blev det ingen Peshi. Inget Roosevelt Franklin heller, även om det varit kul (att Jean Grae ställde in spelade in i det beslutet, visst). Det blev istället en […][...]

Ibland får man en liten dos extra tro på mänskligheten. Inte sällan är det i samband med konserter som hoppet återställs. Även om TLK kanske fortfarande toppar listan över årets konserter så är nog tävlingen om vilken konsert som kommer att värma mest när nostalgibanken genomsöks på jakt efter konsertminnen: Boban Markovic orkestar på Pampas. […][...]

Jag gick dit med skyhöga förväntningar som inte infriades. Men det var bra. Och sevärt. Men inte så bra som jag hoppats. Chan är säkrare på scen med kompband. Tryggare. Och gladare. På gott och ont. De lyder henne, följer henne. Men de tar också bort lite av osäkerheten som kryddat en del av Chans […][...]

Visst. Det sprack ju förstås riktigt mycket. Det blev inte så många spelningar som jag skrivit upp på mitt schema. Som vanligt. Men det blev däremot några riktigt jävla bra spelningar. Och faktiskt en av de bästa Hultsfredsdagar jag varit med. Tyvärr missade jag några spelningar för att vi kom ner för sent. Kitty & […][...]

Vareviga skivbolag, artist, tidning, TV-kanal, mattillverkare, fackförening, politiskt parti, internetsajt, och så vidare och så vidare vet att en festival med musikintresserade ungdomar är ett galet bra ställe att sprida information/budskap/reklam/propaganda om precis just speciellt sin grej. Så överallt sprids promo-saker för allt mellan himmel och jord. En del bra, en del skitdåligt. På 2003 […][...]

1. Ursula Rucker (Teaterladan) Ord som går rakt in. Årets uppenbarelse. En röst, en gitarr och en beatbox. Mer behövs inte. 2. The Killers (Stora Dans) När Maria Andersson från Sahara Hotnights sjunger ”Tighten Up” som om det vore punkrock är i alla fall jag helt nöjd med tillvaron. 3. The Latin Kings (Pampas) Ersättarna […][...]

Det är med en viss ”varför-valde-de-den-här-scenen-ängslan” som jag beger mig till Pampas-scenen klockan 13.30 på fredagseftermiddagen. Sundström börjar bli äldre. Visst glöder radikaliteten fortfarande och visst är tungan vass, men Pampas på Hultsfred? Ensam går Sundström in på den stora scenen. Krumryggig, mager och med en kavaj som en skräddare skulle gråta över med tanke […][...]

Okej. Jag använde inte ordet ”slut” i recensionen av Massive Attacks senaste album ”100th Window”. Mest därför att jag är allmänt allergisk mot att man ska avfärda ett band som ”slut” efter en dålig skiva. Men egentligen var det väl inte så långt ifrån vad jag kände. ”100th Window” är fortfarande en hopplöst trist skiva. […][...]

Årets festival inleddes som sig bör med en del strulande. Det är sånt man är beredd på men som ändå alltid känns menlöst och segt. Att det sedan kom en fet släng till senare på kvällen känndes inte direkt mer berikande men det är bara att sleva i sig. Men nog om det. Som går-”dagens-i-landsproblem.com […][...]

Första dagen och den föregående onsdagkvällen på Hultsfred i år har handlat mycket om att hitta rätt. Klockan var två på natten innan mitt kupoltält stod fast förankrat på vår campingplats som ingen verkade veta var den låg. Torsdagmorgonen (nåja, förmiddagen då) inleddes med att iordningställa vårt tält på området och börja dela ut pocketar, […][...]